onsdag 4 augusti 2010

Nu är Linda på väg till Skänninge marknad och det unnar jag henne verkligen! Hon behöver komma ut och göra något kul med tjejer i hennes ålder!
Vi sammanstrålade till eftermiddags kaffet här hemma efter det att vi båda varit i väg på olika håll idag och eftermiddagen har varit lättsam och mysig.
Det är så skönt då Linda är lättare i sinnet eftersom hon en längre period har pendlat mellan tungsinthet och lättsamhet. Hon är inte någon tungsint människa och jag är inte van vid att hon blir på det viset och eftersom jag själv är långt ifrån en tungsint person så känns det som att det lägger sig ett kompakt mörker omkring oss vilket jag har väldigt svårt att hantera.
Vi är båda två ganska lättsamma och spontana i vårt sätt och har nära till skratt och humor så hennes tungsinthet är något helt nytt.
Båda två räknar vi dagarna till det ordinarie stödteametkommer tillbaka och jag hoppas på att det blir betydligt bättre struktur och ordning på måltiderna då. Jag hoppas även att det kommer att bli så att Linda får börja med regelbunden samtalsterapi och även att hon får någon praktikplats några timmar i veckan.
Tråkigt nog vågar jag inte tro på att det ska bli något av detta, bara hoppas.
Jag har trott och litat på det som har sagts inom vården och så har inget av det som utlovats blivit av eller fungerat.
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att få ett fungerande.väldigt fyrkantigt och bestämt nätverk runt Linda? Ett nätverk där vi alla drar åt samma håll och där inte minsta glipa ska förekomma.
Som vi hade det tidigare på dagavdelningen som lades ner, fungerade det bra.
Alla vi som var runt Linda skrev på ett kontrakt och en gång i månaden hade vi möte och tog upp gamla eller nya saker. En gång i veckan fick vi även lämna rapport till dagavdelningen och om något inträffade eller om Linda inte följde kontraktet på någon punkt, skulle vi ringa och rapportera det till dagavd.
Det här fyrkantiga sättet vi alla gemensamt jobbade på var oerhört bra och effektivt eftersom Linda då inte kunna komma undan på något sätt. Visst det tog tid att komma till punkten som gav resultat men om alla går åt samma håll så blir det i sluttampen bra för Linda och det är ju ändå det som måste vara målet.
Det är verkligen med spänning jag ser fram emot hur planeringen ska läggas upp!
Oj,det blev visst ett långt inlägg den här gången, Hoppas jag inte tröttat ut er för mycket.
Om så är kan ni koppla av och lyssna på Cecilia Vennersten.
Kram på er alla som läser det här!

3 kommentarer:

  1. Det kommer nog bli bra ska du se du goa mamms /Kraaam

    SvaraRadera
  2. Hoppas de kan få till ett vettigt samarbete snart ... sådär kan det inte vara :(

    SvaraRadera
  3. Det värmer i hjärtat att läsa inlägg som det här. Tänk om alla med ätstörningar kunde ha en sådan (vad det verkar) bra relation till sina föräldrar! Håller tummarna för att det blir bättre med stödteamet efter sommaren!

    SvaraRadera