Jag vet inte vad jag ska skriva om idag, dagarna flyter på men det känns som att jag befinner mig i tillstånd av väntan. Väntan på att semestrar ska ta slut så att det i bästa fall kan bli så att Linda får komma igång ordentligt.

Jag kan inte påstå att det är något som hjälper henne framåt genom att inta en lunch ihop med stödteamet Det blir inte ens hennes stödteam imorgon utan vikarier, då det ordinarie gått på semester.

I dag gick vi ut tillsammans men åt var sitt håll, Linda gick och köpte sig en dagstidning, satte sig på en bänk och läste den i väntan på att jag skulle komma tillbaka från min raska kort promenad på en halvtimme.