För en stund sedan ringde min dotter och berättade att hon delar rum med en annan tjej och att hon packat upp sina saker. Hon tycker att det verkar bra där men att hon inte vet så mycket än.

Jag tycker det känns skönt att hon är där nu och att hon var positiv i samtalet.

Jag har gått omkring med en oroskänsla hela dagen och även om den inte har släppt än så har den lättat lite.

Nu ska jag försöka att ta en dag i taget och inte låta oron ta över. Jag kan inte påverka det som sker på Capio,. Det som sker det sker! Jag kan bara hoppas och önska att allt ska gå bra och att Linda kämpar på och sakta men säkert närmar sig ett friskare liv.