I dag har jag verkligen rensat huvudet på tankar. Jag var ute och gick i 2tim nästan en mil och det kändes väldigt skönt. För mig är det ett effektivt sätt att göra mig av med en massa negativ energi som samlas i hela kroppen då jag bär på en hel del känslor och tankar.

Linda har idag varit och ätit med sitt stödteam, en ynka liten grönsallad och sedan var hon hos sin läkare som är fruktansvärt generös med att skriva ut tabletter. Jag blir så arg på läkare som skriver ut mängder av beroende framkallande mediciner hur lätt som helst. Jag förnekar inte att mediciner kan hjälpa människor till ett bra liv men jag tycker läkare ska kolla upp hur mycket som redan finns av preparaten på apoteken innan det fylls på med ytterligare mängder. Den läkaren som Linda går hos verkar inte ha någon koll alls och det känns inte bra.

Något helt annat!

Igår morse då jag gick upp låg Linda kvar i sin säng och ropade inte "god morgon" som hon brukar. Den lilla avvikelsen gav mig direkt en känsla av oro men den försvann lika fort som jag hörde hennes "god morgon". Senare tänkte jag på den lilla händelsen och insåg hur lätt oron vaknar inom mig. Det är som att den bara ligger och slumrar för att snabbt vakna till liv då något har med Linda att göra.

Jag undrar hur många gånger en förälder faller ner i ett djupt, mörkt hål fyllt av smärta och oro men som ändå kan se ett ljussken av hopp högt där uppe ovanför huvudet?

Inom de flesta föräldrar bor det nog en tigrinna/tiger som verkligen är beredd att slåss och kämpa för sitt barn.