Linda har åkt tillbaka till Capio och jag har varit ute i det små kyliga vädret och gått en långpromenad.

Efter det att Linda har åkt fylls lägenheten av en tystnad. Jag saknar henne alltid då hon har åkt men samtidigt njuter jag av den tystnad som råder omkring mig. Även om det blir tomt efter henne så är det skönt att få några dagar där jag kan rå mig själv och få lite eget liv.

Helgen har varit bra och det har inte varit en ända diskussion om mat eller dryck och det uppskattar jag verkligen. Jag kan bara hoppas och önska att hon behåller maten här hemma som hon bedyrar att hon gör men jag kan aldrig veta. Efter varje helg får jag veta om hon har ökat eller minskat i vikt, inte hur mycket och det är inte viktigt men det viktiga är att hon inte tappar i vikt . Så länge hon inte gör det har jag ingen anledning att misstro henne på något vis och det känns skönt då jag fått vetskap om det.

I går då Jag och Linda satt på balkongen och njöt av det fina vädret sa hon; "nästa vår ska jag göra fint på min balkong, jag vet att jag sa det till dig förra våren men nästa vår ska jag det."

Det gjorde ont i mig då jag hörde hennes ord men jag vet egentligen inte riktigt varför. Kanske för att jag så gärna önskar för bådas vår skull att det verkligen blir så, kanske för att något inom mig inte riktigt vågar tro på de orden.

Det ända jag kan är att hoppas att hon fått ordning på sitt liv och får må bra till dess så att hon kan fixa till sin balkong, göra det mysigt och kunna sitta där, njuta och känna sig tillfreds med sig själv och sitt liv.